Linnéa

*

Igår satt jag & en av mina bästa vänner och pratade om hur mycket tid som går åt till att fundera över helt oväsentliga saker.

Man tänker på hur saker och ting skulle kunna vara, varför man gjort si, varför man gjort så, tänka negativt, klaga på onödiga saker eller tjata om att man borde ta tag i vissa saker osv.. Ibland förstår jag inte hur bra jag har det. Jag har underbara vänner som jag älskar, som älskar mig och som jag umgås med nästintill jämt, en stor umgängeskrets utöver de närmsta, en underbar familj som ställer upp för mig och stöttar mig i allt jag gör, världens bästa jobb där jag trivs hur bra som helst och känner att jag är bra på det jag gör, jag "har hälsan", jag och sambo flyttar nästa måndag, jag är påväg att ta körkort, jag & Sara sparar till vår framtida Asienresa.. ja listan kan göras längre. Men ändå så blir jag så rastlös, känner att jag ständigt behöver förändring och känner mig så otillräcklig. Tänk om något hemskt skulle hända.. Skulle jag klara av det lika bra som folk runtomkring mig klarat av många saker? Det gäller att inte tänka så mycket.. bara leva livet och ta varje dag som den kommer. Jag ska fan inte klaga.. Jag har det bra, så bra.